Historia

Det var en gång i Linköping några tonårspojkar som köpte Orkesterjournalen och lyssnade på EP av de stora grabbarna over there. I stan fanns också några förebilder

-Bengt-Arne Wallin hade nyligen blivit en av trumpetarna i Harry Arnolds Radioband

-Roffe Lindell hade blivit väldigt populär med några fina inspelningar.

-Bland Stockholmsbanden var det Leif Kronlunds band som hörde till favoriterna …

- Orkestern anmälde sig till Svenska Musikerförbundet och Byråföreståndare Egon Lundström lyckades med bedriften att teckna det första kontraktet med Folkets Park i Mjölby.

Den officiella premiären skedde där i midsommarhelgen 1962 – det var fredag och lördag och gaget var 970:- ett för allt som det stod i kontraktet.

Det innebar två kvällars spelning, resa och uppehälle i tält på Skogssjöns Camping.

 Så småningom gick den stora drömmen i uppfyllelse –att få spela i Stockholm.

För ”landsortsbanden” var det ju Nalen som hägrade, men stället stängdes alltför tidigt och ersattes av Bal Palais och La Visite som blev de stora jazztillhållen på 60- och tidigt 70-tal. Där fick vi ”campa” ihop med välkända Stockholmsorkestrar, och packa av på gatan utanför Oscars.

(Bal Palais blev ju sedermera jazzklubben Fasching)

Östergötlands skickliga arr-skrivare Ingvar Gerby och Ingemar Wåhlin fick bidra med några arr i början innan vi fick kontakt med värmlänningen Willy Stridsberg.

Nu växte högen med arrangemang, och snart hade vi en repertoar för en hel danskväll om vi inte spelade låtarna mer än två gånger.

Några skoldanser, SGU och spelningar på ungdomsgårdar stärkte självförtroendet.

Det blev så småningom många spelningar runt om i södra Sverige – Folkets Hus, Folkparker, Bygdegårdar,”Danspalats” och klubbar från södra Småland upp till Mälardalen.

Vi övade flitigt i en egen repetitionslokal i en källare på Grangatan, och snart kunde vi spela upp vår första skiva i Radio Nord.

En ytterligare”fjäder i hatten” var att spela på Gotland. Vår dåvarande tenorsaxofonist Roger Holmström hade ju en far som var altsaxofonist i Arne Hardes. Genom gemensamma kontakter fick vi göra våra Gotlandsspelningar med tillhörande båtresor och andra äventyr.

I slutet av 60-talet fick vi chansen att känna på proffsmusikerlivet under en period. Vi spelade alla dagar utom måndagar. På Nattklubb.

Skillnaden med proffsmusikern var bara att vi hade ordinarie jobbet på dagen också.

Men det var trevligt( i början) med en nakendansös som ålade sig varje kväll en halvmeter framför orkestern.

När det gäller klädstilen har vi naturligtvis också tvingats hänga med. När man i efterhand blickar tillbaka är det inte utan att man drar på munnen (Vi finns t.o.m. på nätet om man söker på ”bergstens 8”)

Lorry

B-salen

Grottan

Frimis

 

Cupolen

 

Maxim mfl

 

Linköpingsorkestrarna var då ganska många som turades om…

Under 80-talet var vi under flera år husband på Hotell Ekoxen  tillsammans med Arne Hardes.

Vi turades om att spela onsdag,fredag och lördag.

Vi försöker även hålla den yttre stilen-ibland t.o.m. uppklädda i silvriga västar och röd

fluga eller smoking.

Vi spelar både på bal och på loge.

Över femtio år tillsammans har givit oss en mapp med nästan 1000 låtar,

vilket gör att vi kan anpassa oss till det mesta.

Tack vare att vår publik gillar det vi gör och vår dansvänliga stil,

har vi lyckats hålla ihop orkestern under alla dessa år - En prestation i sig !

Nu har åren gått – närmare bestämt mer än femtio (50) och av de åtta gossarna så har det blivit grånade herrar, varav fyra som varit med sedan 1961. En kvinnlig vokalist har vi också tagit till oss, så bergstens 8 har blivit..............

Bergstens musikstil har varit litet avvikande från de övriga i stan. Genom att i mappen blanda upp de traditionella jazzlåtarna med populär- och filmmusik, så har vi lyckats få en dansvänlig stil. Vid ett tillfälle var vi t.o.m. föregångare i hela Sverige. Det var när Herb Albertvågen svepte in över Sverige. Då låg Bergstens ett helt år före tack vare att Stiggan hade släktingar i U.S.A. som skickade skivor – och som Willy Stridsberg plankade. Arret på ”Wipped Cream” blev det första.

På 60- och 70-talet hade vi i Linköping många ställen där det dansades både vardag och helgdag-